Skämmes!
Glömde ju en av dom finaste!
EULALIA, såklart! Ebbas fina dotter som jag sett sen hon var liten bebis. Eulalia red vi in under vintern 2006/2007, hon var hos Niklas Jonsson under ett par månader för inridning sen kom hon hem och vilade. Satte igång henne maj/juni. Har ridit henne lite av och till sen dess. Hon fick sitt första föl 2008, Square som är efter Balougraph. Eulalia visades även på kvalitén som 4åring. Som 6åring fick hon Swing It som är efter Baltimore. Nu är hon hos sin fodervärd Elin där hon rids och tävlas både i hoppning och dressyr :-)
Hon kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, fina prinsessan.
Lilla fina Lala :-) <3
EULALIA, såklart! Ebbas fina dotter som jag sett sen hon var liten bebis. Eulalia red vi in under vintern 2006/2007, hon var hos Niklas Jonsson under ett par månader för inridning sen kom hon hem och vilade. Satte igång henne maj/juni. Har ridit henne lite av och till sen dess. Hon fick sitt första föl 2008, Square som är efter Balougraph. Eulalia visades även på kvalitén som 4åring. Som 6åring fick hon Swing It som är efter Baltimore. Nu är hon hos sin fodervärd Elin där hon rids och tävlas både i hoppning och dressyr :-)
Hon kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, fina prinsessan.
Lilla fina Lala :-) <3
Hästar genom åren..
Tänkte berätta lite om vilka hästar jag haft under åren..
1997 började jag i nybörjargrupp på Säffle ridklubb, det är 15år sedan nu, då skulle jag bli världsbäst men var egentligen världens tönt. Minns en av de första gångerna vi skulle hoppa, jag hade Lillen en knabstruper som var supersnäll i alla lägen, Lena Martinsson stod i mitten och jag svängde undan för hindren gång på gång och skyllde på hästen, strålande start, eller hur?!
2004 fick jag börja rida Märta Habys halvblodssto Ebba som hade haft semester efter att ha fått föl, Eulalia. Ebba var född 1991 efter Erbstein ue: Galant. Tidigare red Cicci Haby henne upp till och med 1,30. Jag fick höra att Ebba var "världens snällaste" som aldrig gjorde något bus, HA HA HA. Jag ramlade av titt som tätt i början på grund av flygturer i luften, livsfarliga vattenpölar osv.. men men, jag lärde mig något för varje gång. Vi började träna tillsammans, först för Cicci men sedan även för Niklas Jonsson och Nina Karlsson. Den 12 maj 2005 gjorde vi lokal tävlingsdebut på Trossnäs - jag ramlade av 3 gånger... Sommaren gick och som bäst hade vi felfria rundor och placeringar upp till 1m. Sista tävlingen (som förvisso var klubbtävling) debuterade vi 1,10m felfritt. I slutet av september började vi träna dressyr för Lena Martinsson och utvecklingen (av mig) började ta fart men den 1 oktober 2005 fick Ebba avsluta sina dagar pågrund av tarmvred.. minns dagen som om det vore igår, min bästa vän fick somna in i hagen utanför stallet.
Efter att Ebba gått bort ville jag absolut inte ha någon ny häst, det kunde kvitta. Jag red bara på Santo som var en nordsvensk brukshäst f. 1992, världens finaste och underbaraste! Santo och jag blev bundisar redan när jag började rida Ebba.. Santo var en bestämd grabb, men snäll, i början så fick jag gå på bortvägen och rida hem. Men med min stönighet tog vi oss längre och längre för varje ridtur. Vi har gjort så mycket kul tillsammans så ni anar inte, man kan nog påstå att han var min "ponnytid" med skenturer i skogen, barbackahoppning, rejjs på fält och så vidare. Det jag minns allra bäst med Santo är när jag och Malin skulle rida ut honom och Lucas, Malin fick inte rida Lucas (för sin mamma) för han var lite rädd av sig ibland (vet knappt vart det kom ifrån men iaf..) så hon fick ta Santo. HAHA! Santo gjorde preciiiis som han ville hela den turen, han stack med henne rätt ut i skogen, stannade och vägrade gå, you name it - nordsvensk stönhäst rätt igenom! Efter det fick jag rida Santo igen och oj vad han var snäll!
Santo hade problem med sina hovar och hösten 2010 fick även han lämna jorden.
Jag slutade dock inte alls med hästar efter Ebba, Cicci lyckades få napp ute på Värmlandsnäs så vi åkte ut för att titta på Belize f.1998 e: Bellini ue: Utrillo, superfin häst men något speciell. Provridningen gick jättebra och vi bestämde oss för att ta hem Belize. Det var hon som lärde mig rida, utan att tvivla. Belize var bara 6år när jag fick henne och inte speciellt utbildad, vilket jag fick känna på. Den första tiden var vi mer i luften än på backen både pågrund av stönighet, stoighet och pigghet. Första hoppträningen fick folk minsann hålla sig undan, jag tror det är ett under att Niklas inte gick därifrån... Belize var endera av eller på, edera gick det inte alls eller så gick det hur bra som helst. Som bäst gick det på en lokal hoppning i Grums där vi var dubbelnolla i både 90 och 1m och vi var faktiskt klubbmästare på Säffle ridklubb i dressyr 2006 (motståndet var inte stenhårt.. :P) Belize fick åka hem till sin ägare igen under våren 2007 efter att ha totalvägrat hoppa på hemmatävling, då fick pappa och alla andra runt omkring mig nog. Idag har Belize det bra borta i Örebro och jag tycker fortfarande att hon är en superhäst även om vi hade våra duster ;)
När vi hade lämnat av Belize så tog vi svängen förbi Granvik och hämtade min älskade Philippa. Min guldklimp! Efter att ha "bråkat" med Bellabus i 1½år var det en befrielse att få en häst som (vad det iaf kändes som då) gjorde ALLT för en. Första tävlingen var vi på bara efter en månad och red felfritt. Jag tänker inte rabbla alltför mycket om henne för det är i princip bara henne det står om i bloggen..Världens bästa helt enkelt! Philippa såldes i februari 2012 och lever nu ett aktivt pensionärsliv och har det jättebra. Vi tävlade upp till och med 1,15m regional hoppning och Msv:c dressyr.
2008-2009 red jag Parducci f.2005 e: Camaro M ue: Zero Watt. Parre var då bara 3år och jag red igång honom från vila. En jättefin kille som tyvärr lämnade jorden pga skada förra året.
Under min praktik i Eskilstuna red jag mestadels Lucaz f. 2005 e: Bocelli även han sattes igång efter skada. Men har tråkigt nog samma historia som Parducci. Förängringar i halskotpelaren.
NUUUU rider jag lilla Cordyline och är hur nöjd som helst med det.
1997 började jag i nybörjargrupp på Säffle ridklubb, det är 15år sedan nu, då skulle jag bli världsbäst men var egentligen världens tönt. Minns en av de första gångerna vi skulle hoppa, jag hade Lillen en knabstruper som var supersnäll i alla lägen, Lena Martinsson stod i mitten och jag svängde undan för hindren gång på gång och skyllde på hästen, strålande start, eller hur?!
2004 fick jag börja rida Märta Habys halvblodssto Ebba som hade haft semester efter att ha fått föl, Eulalia. Ebba var född 1991 efter Erbstein ue: Galant. Tidigare red Cicci Haby henne upp till och med 1,30. Jag fick höra att Ebba var "världens snällaste" som aldrig gjorde något bus, HA HA HA. Jag ramlade av titt som tätt i början på grund av flygturer i luften, livsfarliga vattenpölar osv.. men men, jag lärde mig något för varje gång. Vi började träna tillsammans, först för Cicci men sedan även för Niklas Jonsson och Nina Karlsson. Den 12 maj 2005 gjorde vi lokal tävlingsdebut på Trossnäs - jag ramlade av 3 gånger... Sommaren gick och som bäst hade vi felfria rundor och placeringar upp till 1m. Sista tävlingen (som förvisso var klubbtävling) debuterade vi 1,10m felfritt. I slutet av september började vi träna dressyr för Lena Martinsson och utvecklingen (av mig) började ta fart men den 1 oktober 2005 fick Ebba avsluta sina dagar pågrund av tarmvred.. minns dagen som om det vore igår, min bästa vän fick somna in i hagen utanför stallet.
Efter att Ebba gått bort ville jag absolut inte ha någon ny häst, det kunde kvitta. Jag red bara på Santo som var en nordsvensk brukshäst f. 1992, världens finaste och underbaraste! Santo och jag blev bundisar redan när jag började rida Ebba.. Santo var en bestämd grabb, men snäll, i början så fick jag gå på bortvägen och rida hem. Men med min stönighet tog vi oss längre och längre för varje ridtur. Vi har gjort så mycket kul tillsammans så ni anar inte, man kan nog påstå att han var min "ponnytid" med skenturer i skogen, barbackahoppning, rejjs på fält och så vidare. Det jag minns allra bäst med Santo är när jag och Malin skulle rida ut honom och Lucas, Malin fick inte rida Lucas (för sin mamma) för han var lite rädd av sig ibland (vet knappt vart det kom ifrån men iaf..) så hon fick ta Santo. HAHA! Santo gjorde preciiiis som han ville hela den turen, han stack med henne rätt ut i skogen, stannade och vägrade gå, you name it - nordsvensk stönhäst rätt igenom! Efter det fick jag rida Santo igen och oj vad han var snäll!
Santo hade problem med sina hovar och hösten 2010 fick även han lämna jorden.
Jag slutade dock inte alls med hästar efter Ebba, Cicci lyckades få napp ute på Värmlandsnäs så vi åkte ut för att titta på Belize f.1998 e: Bellini ue: Utrillo, superfin häst men något speciell. Provridningen gick jättebra och vi bestämde oss för att ta hem Belize. Det var hon som lärde mig rida, utan att tvivla. Belize var bara 6år när jag fick henne och inte speciellt utbildad, vilket jag fick känna på. Den första tiden var vi mer i luften än på backen både pågrund av stönighet, stoighet och pigghet. Första hoppträningen fick folk minsann hålla sig undan, jag tror det är ett under att Niklas inte gick därifrån... Belize var endera av eller på, edera gick det inte alls eller så gick det hur bra som helst. Som bäst gick det på en lokal hoppning i Grums där vi var dubbelnolla i både 90 och 1m och vi var faktiskt klubbmästare på Säffle ridklubb i dressyr 2006 (motståndet var inte stenhårt.. :P) Belize fick åka hem till sin ägare igen under våren 2007 efter att ha totalvägrat hoppa på hemmatävling, då fick pappa och alla andra runt omkring mig nog. Idag har Belize det bra borta i Örebro och jag tycker fortfarande att hon är en superhäst även om vi hade våra duster ;)
När vi hade lämnat av Belize så tog vi svängen förbi Granvik och hämtade min älskade Philippa. Min guldklimp! Efter att ha "bråkat" med Bellabus i 1½år var det en befrielse att få en häst som (vad det iaf kändes som då) gjorde ALLT för en. Första tävlingen var vi på bara efter en månad och red felfritt. Jag tänker inte rabbla alltför mycket om henne för det är i princip bara henne det står om i bloggen..Världens bästa helt enkelt! Philippa såldes i februari 2012 och lever nu ett aktivt pensionärsliv och har det jättebra. Vi tävlade upp till och med 1,15m regional hoppning och Msv:c dressyr.
2008-2009 red jag Parducci f.2005 e: Camaro M ue: Zero Watt. Parre var då bara 3år och jag red igång honom från vila. En jättefin kille som tyvärr lämnade jorden pga skada förra året.
Under min praktik i Eskilstuna red jag mestadels Lucaz f. 2005 e: Bocelli även han sattes igång efter skada. Men har tråkigt nog samma historia som Parducci. Förängringar i halskotpelaren.
NUUUU rider jag lilla Cordyline och är hur nöjd som helst med det.
