Konsten att åka tåg.
Hej alla!
Nu är jag äntligen hemma, efter åtta timmar med buss - tåg - väntan och lite mer buss och tåg ooooch väntan. Visst, jag FÖRSTÅR att det inte är SJ´s personal det är fel på (värdar, värdinnor osv) men snälla, förstå oss människor som försöker bita i det sura äpplet och resa kollektivt.
1. Det klagas på att vi kör för mycket bil - ja? Man kan ju inte lita på att man kommer fram med tåg mellan november-april (i värsta fall)
2. Har SJ något emot mänskligheten? Själv stod jag ute och väntade på en buss i Kvicksund där det inte finns någon väntsal i 40 minuter!!! Kom det någon buss? Nej. Fick vi något meddelande om det? Nej. Så gott folk - skoteroverall om ni ska åka tåg från en håla.
3. Detta tillägnas alla fruktansvärt besvärade personer i SJ's informations kassor. När jag väl tagit mig till Eskilstuna, halvt ihjälfrusen (!), stapplar jag fram till kassan där man kan boka om biljetter, lugn och sansad eftersom jag insåg att det inte är någon idé att starta krig. Damen i kassan tittar trött på mig och drar en lång tung suck och säger - jaha och vad vill du då?!. Jag frågar snällt om det finns någon möjlighet att ta sig från Eskilstuna till Åmål eller om jag ska vända och åka hem. Damen skiner upp (med ett otroligt falskt leende) knappar in destinationen, skriver ut en biljett, ger den till mig och skriker - NÄSTAAAA!
- Snälla lilla dam! Är det mitt fel att jag försöker vara lite miljömedveten och åka kollektivt? Ursäka mig i såfall, SJ.
Jag fick i alla fall resa med buss till Katrineholm (2 timmar ungefär, stannade var 20:e meter..) sedan vänta (woho skräll!) på ett x2000 som gick mellan Katrineholm och Karlstad i ungefär 40 min. Tåget i fråga tappade sedan 50 minuter på den lilla sträckan så bussen jag åkte mellan karlstad och Åmål fick snällt vänta på mig, tur det var världens snällaste busschaffis, som körde runt på mig redan under lågstadiet. Fick i alla fall ett bra slut på resan. Och bäst av allt! Jag tog mig hem.
Tack och lov var det mycket folk att titta på i Eskilstuna, det fanns kaffe (pressbyrån) och två gaggiga tanter satt bredvid mig, tur de hade varandra.
Nu ska jag njuta av min ledighet och försöka boka en resa hem.
Tack för mig, Hej!
Nu är jag äntligen hemma, efter åtta timmar med buss - tåg - väntan och lite mer buss och tåg ooooch väntan. Visst, jag FÖRSTÅR att det inte är SJ´s personal det är fel på (värdar, värdinnor osv) men snälla, förstå oss människor som försöker bita i det sura äpplet och resa kollektivt.
1. Det klagas på att vi kör för mycket bil - ja? Man kan ju inte lita på att man kommer fram med tåg mellan november-april (i värsta fall)
2. Har SJ något emot mänskligheten? Själv stod jag ute och väntade på en buss i Kvicksund där det inte finns någon väntsal i 40 minuter!!! Kom det någon buss? Nej. Fick vi något meddelande om det? Nej. Så gott folk - skoteroverall om ni ska åka tåg från en håla.
3. Detta tillägnas alla fruktansvärt besvärade personer i SJ's informations kassor. När jag väl tagit mig till Eskilstuna, halvt ihjälfrusen (!), stapplar jag fram till kassan där man kan boka om biljetter, lugn och sansad eftersom jag insåg att det inte är någon idé att starta krig. Damen i kassan tittar trött på mig och drar en lång tung suck och säger - jaha och vad vill du då?!. Jag frågar snällt om det finns någon möjlighet att ta sig från Eskilstuna till Åmål eller om jag ska vända och åka hem. Damen skiner upp (med ett otroligt falskt leende) knappar in destinationen, skriver ut en biljett, ger den till mig och skriker - NÄSTAAAA!
- Snälla lilla dam! Är det mitt fel att jag försöker vara lite miljömedveten och åka kollektivt? Ursäka mig i såfall, SJ.
Jag fick i alla fall resa med buss till Katrineholm (2 timmar ungefär, stannade var 20:e meter..) sedan vänta (woho skräll!) på ett x2000 som gick mellan Katrineholm och Karlstad i ungefär 40 min. Tåget i fråga tappade sedan 50 minuter på den lilla sträckan så bussen jag åkte mellan karlstad och Åmål fick snällt vänta på mig, tur det var världens snällaste busschaffis, som körde runt på mig redan under lågstadiet. Fick i alla fall ett bra slut på resan. Och bäst av allt! Jag tog mig hem.
Tack och lov var det mycket folk att titta på i Eskilstuna, det fanns kaffe (pressbyrån) och två gaggiga tanter satt bredvid mig, tur de hade varandra.
Nu ska jag njuta av min ledighet och försöka boka en resa hem.
Tack för mig, Hej!
Kommentarer
Trackback
