Verkligheten kommer ikapp..

Nu är det (förhoppningsvis..) en veterinärbesiktning (på torsdag) och en bilresa till Örebro (om 1½ vecka) tills min underbara fina tjej flyttar ifrån mig och inte kommer hem igen.
 Känslan är lite konstig, jag tycker naturligtvis det ska bli skönt att slippa stressa, ha dåligt samvete och så vidare över att inte hinna med.. men det är ju faktiskt en ganska stor pusselbit av mitt liv som försvinner ifrån mig.

Mycket har vi hunnit med och mycket har vi lärt oss, tillsammans :)







Min fina fina fina fina älskade Philippa <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0